Man har en slags hat-kärlek till serviceyrket. Både det bästa och sämsta med jobbet stavas K U N D E R.
Nu på sommarn är det inte lika mycket folk i butiken, på dagtid, som resten av året. Det kan vara helt dött länge, men så fort man tar fram matlådan så rusar folket in. Spelar ingen roll vilken tid det är. Så fort jag tar tag i gaffeln så är det kö. Det är som att de står och håller utkik utanför, bara för att göra min dag snäppet sämre..
Nu på sommarn är det inte lika mycket folk i butiken, på dagtid, som resten av året. Det kan vara helt dött länge, men så fort man tar fram matlådan så rusar folket in. Spelar ingen roll vilken tid det är. Så fort jag tar tag i gaffeln så är det kö. Det är som att de står och håller utkik utanför, bara för att göra min dag snäppet sämre..
Har ju ingen paus, utan måste äta i kassan och det tar 1 till 2h att äta en sallad en vardag, för allt folk.
Ingen direkt mat-sympati har de heller och låter mig äta min mat. Nej, de har miljoner frågor. Och då oftast sånt som kräver att jag reser på mig för att visa/ hämta något. Eller så står de o viftar febrilt med armarna längst ner i butiken för att de vill ha hjälp. Så skyndar man dit och så undrar det över hektopriset (vilket för övrigt står på fönsterna, på skylt utanför, på skylt direkt när man kommer in, på vågen vid kassan OCH på flera av väggarna i butiken!!!)
Ingen direkt mat-sympati har de heller och låter mig äta min mat. Nej, de har miljoner frågor. Och då oftast sånt som kräver att jag reser på mig för att visa/ hämta något. Eller så står de o viftar febrilt med armarna längst ner i butiken för att de vill ha hjälp. Så skyndar man dit och så undrar det över hektopriset (vilket för övrigt står på fönsterna, på skylt utanför, på skylt direkt när man kommer in, på vågen vid kassan OCH på flera av väggarna i butiken!!!)