Där står jag i butiken och jämrar mig över att inte ens halva jobbdagen gått. Skådar ut över gatan och ser denna man, med 100kg ölmage och magtröja, kubba järnet och febrilt vifta med armarna så att trikken ska vänta på honom. 

Det bästa är att han i detta blir (inte omsprungen) utan omgådd av en kvinna med barnvagn. 

Då blev jag glad. En liten stund. och tittade inte på klockan. på 10 min.