Nu när det vart sånt skikkelig bra väder så har butiken vart ganska tom på folk. -Farligt att säga för bäst vad det är så har någon smygit sig in och skrämmer livet ur en. 

Nu har i alla fall en av mina stora fasor inträffat. Var bak på lagret och hämtade massa stora chipskartonger, så man inte riktigt ser ni vet :

Chipsdelen ligger så långt ifrån lagret man kan komma. HELA den vägen SJÖNG jag för full hals. (Alla som känner mig vet att jag inte är någon hejare på att ta rätt ton). Hur som helst så sätter jag ner chipsen (mitt i en tonartshöjning) och får syn på en kund - tystnar!. Ingen gammal skraltig tant där inte, utan en ung vältränad kille runt 25 år. Inte ens 1% av våra kunder är snygga unga män liksom. Men självklart var det en av dem som fick höra min ljuva stämma. "va fint" säger han och börjar skratta.. (hånfullt) "hehe ja tack jag vet.". Han verkade dock inte förstå att jag var ironisk!